Samma sak. Samma dag. Men vad har förändrats? 💥 Det är 8 mars igen. Flödet fylls av hyllningar, events och högtidliga ord om jämställdhet. 🧡 (Men skippa blommorna!💐) Och det är bra. Viktigt. Nödvändigt.👊 Det behövs mer än någonsin när nu några av världens mäktigaste män gör allt för att bromsa jämställdhet och inkludering. Men låt oss prata om det som verkligen spelar roll: det som sker mellan 9 mars och 7 mars nästa år. Jag har tillbringat stora delar av min karriär i rum där jag varit en av få kvinnor. Omgiven av män med makt och privilegier. Rum där jag haft inflytande, men aldrig känt mig helt självklar. Jag vågar säga vad jag tycker. Jag vågar ta plats. Men i dessa rum, aldrig utan att väga mina ord. Och så ofta har jag fått höra, i all välmening: "Det är bra att vi har dig med" "Vi behöver få in fler kvinnor." Men ingen har sagt detsamma till mina manliga likar. Aldrig har jag hört att de är där för att de är, män. 👔 Deras plats har varit självklar. Deras kompetens sällan behövt motiveras. Vad gör det med oss? Jag har sett hur kulturen avgör vem som lyssnas på, vem som får utrymme och vem som måste anpassa sig. Ofta utan att någon ens reflekterar över det. Det handlar om de osynliga mekanismerna: 🎯 Vem som får de strategiska uppdragen. 🎯 Vem som spontant anses ha ledarpotential – och vem som måste bevisa sig om och om igen. 🎯 Vem som får ta risker och misslyckas utan att det blir en fråga om kön. Och vi vet från forskning: 🧠 Män bedöms oftare på potential, kvinnor på bevisad erfarenhet. (Harvard Business Review, McKinsey) 🧠 Män får fler informella sponsorskap, medan kvinnor erbjuds mentorskap. (Catalyst) 🧠 Kvinnors idéer ifrågasätts oftare, medan mäns idéer får mer tyngd. (Lean In, Yale) Ändå är det ofta policies och representationsmål vi fokuserar på när vi ska öka jämställdhet. Kanske för att det kräver så mycket mindre av oss. För om vi på riktigt ska förändra kultur, strukturer och beteenden – då blir det obekvämt.För de som sitter på makten. Men när ni gör det. Tusan, vilken effekt.Jag har sett och upplevt det själv. 🧡 Och det är precis det som krävs. 👊 Annars står vi här och stampar – och budskapen den 8 mars ekar tomma. 🫙 Så. Jag talar till er igen. 👉 Anders, Fredrik, Lars, Håkan, Magnus och Per. Har ni inte gjort det än, det är dags att checka av om er kultur är en accelerator för jämställdhet – eller en osynlig bromskloss. Börja med dessa fyra frågor: 💡 Vem möter minst motstånd och är idealmedarbetaren/ledaren hos oss? Är det de bäst lämpade – eller de som redan passar in i normen? 💡 Vem blir lyssnad på? Finns det röster i rummet som alltid har rätt, medan andra måste kämpa för att höras? 💡 Hur definierar vi ledarskap? Bedömer vi män och kvinnor lika när vi pratar om ”ledarpotential”? 💡 Vilka anser vi behöver ”kläs på” för att ta nästa kliv? Kultur sitter inte i det vi säger och skriver. Den sitter i allt vi uppmuntrar. Men också i allt vi tillåter. 👊 🧡
Är precis detta som är grejen. Det sammanfattar väldigt väl vart fokus måste ligga! Vi män måste kliva fram och visa att vi menar allvar med handling. Är våra beteenden kulturen sitter i. Börja med att plocka fram spegeln! Väldigt intressant att 3 (nu 4) av 46 kommentarer på inlägget kommer från män. Lite talande var svårigheten sitter… 😊
Sofia- ja vad är det egentligen som är så skrämmande med oss kvinnor…kan man undra. Eller är det en syn bland vissa män i näringslivet att det i varje situation finns vinnare respektive förlorare - och då håller man sig till ”vinnarna”? Tänk vad mycket fantastiskt som istället KAN ske i samhället, skolor, bolag och styrelser- om vi alla verkar efter devisen att det självklart finns ett vinna-vinna - vilka möjligheter öppnar sig då ? Vad jag menar? Jo, ett exempel var när debatten om att riskkapital fördelas 99% till bolag som ägs av män och 1% till bolag som ägs av kvinnor - när uppmärksamhet lyftes till att fler kvinnor i styrelser kunde göra stor skillnad. En sällan skådad (eller kanske alltför ofta egentligen) försvarsmekanism gick viral där en del män blev öppet hatiska - med en inställning att då kommer ju vi män förlora på det, behöva lämna styrelseposter etc… Jag förstår inte riktigt detta förhållningssätt- för mig är det självklart att om fler kvinnor verkar i styrelser och får tillgång till riskkapital BYGGS och SKAPAS FLER bolag och styrelser - och lönsamheten ökar (det VET man från otaliga studier) - plats för fler skapas= vinna-vinna-vinna. Det finns plats för alla. Ja tänk när det sker allt oftare… 🦋
Mycket bra👊
Riktigt bra, så sant! 🌟
Tack! Så grymt bra!
Så bra formulerat. Tack för detta inlägg🙏
Så kloka, sanna och välgrundade ord Sofia
Så bra skrivet! Det är så mycket mer än policys och representationsmål...den oskrivna subtila kulturen som är så svårt att rå på då de privilegierade männen inte ser problemet. Har i sååå många konversationer varit med om den totala blindhet som är. För att förändring ska ske måste de privilegierade förstå...men hur ska det ske?!
Sofia Svahn - Word!
CEO & People and Culture advisor | Building high performing teams in Tech & Gaming industry 💫 Public Speaker & Podcast host 🎧
3 vHeja dig 💪🏻 så bra skrivet!! Har du några tips på hur man tar dialogen vidare? Gissar att de frågor du skriver skulle besvaras med ”nej, så är det inte hos oss. Han är ledare för att han ÄR bäst”. Dvs att även om man funderar så är det omöjligt för mannen som ska fundera att se strukturer och dolda fel i ledningsgruppen. Jag söker liksom efter nåt som gör att de inte blir upp till individen att bedöma och orka driva. Fattar att du kanske inte har svar men jag lovar att dra igång ett bolag som jobbar med detta om jag bara vet hur! 🥹